Bakgrund/ändamål
I början av 1800-talet flyttade metallarbetare från Staffordshire i England till trakterna norr om Newcastle. De förde med sig hundar av lurcher-typ, vilka användes till allt från kaninjakt till hundhetsning. Dessa korsades med gamla, strävhåriga kortbenta terriers och rothburyterriern tog form. Från denna har såväl dandie dinmont- som bedlington utvecklats. Den användes som vakt-, jakt-, rått- och kapplöpningshund. Den första bedlingtonterriern föddes 1825 och rasen fanns med på utställning första gången 1871, då två kullsyskon ställdes ut. Den ena som bedlington och den andra som dandie dinmont terrier. Vid förra sekelskiftet korsades whippet in i rasen vilket förändrade bedlingtonterrierns utseende och temperament. Rasen blev elegant och vänligare till sinnelaget men behöll dock sitt mod och stora självförtroende. Bedlington är ingen utpräglad terrier och kan exteriört inte jämföras med dessa. Den har ett vänligt och tilltalande temperament, är fortfarande full av djärvhet, men visar ofta en viss distans till främlingar.

Helhetsintryck
Bedlington är en elegant, smidig och muskulös hund utan tecken på vare sig förfining eller grovhet.

Uppförande/karaktär
Rasen skall vara livlig och alert, full av självkänsla. Den är en intelligent sällskapshund med stark jaktinstinkt. Till temperamentet är bedlingtonterrier vänlig, tillgiven och värdig, aldrig skygg eller nervös. I avspändhet är den mild men full av mod om den blir uppretad.

Rörelser
Bedlingtonterriern kan galoppera i hög hastighet och skall även ge intryck av att kunna göra det. Rörelserna är mycket karakteristiska: ganska kort steg, lätta och spänstiga vid lägre hastighet och svagt rullande när hunden når full fart.

Pälsstruktur
Pälsen är mycket karakteristisk. Den skall vara tjock, till sin struktur påminner pälsen om flossat lin. Den skall stå väl ut från huden och får inte vara sträv. Den skall ha en påtaglig tendens att tvinna sig, speciellt på huvudet och i ansiktet.

Färg
Blå, leverbrun eller sandfärgad med eller utan tanteckning. Mörkare pälsfärg föredras.

Mankhöjd
Omkring 41 cm. En lätt variation nedåt för tikar och uppåt för hanhundar är tillåten.

Vikt
Ca 8 - 10 kg.

Övrigt
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.